Text

First Movement

Så är naturens stränga lag, att allt som lever måste dö.
Plantan skjuter opp och blomstrar ljuvligt, men när hon nått måttet¹ för sin blomstring, så vissnar hon bort och förmultnar.
Och vi i all vår stolthet, hur visa tycka vi oss ej, hur stora, hur mäktiga!
Var är vår storhet², var vår makt, när natten nalkas?
Som plantan vissna ock vi och förgås och multna i jorden.

---

Such is the strict law of nature, that all that lives must die.
The plant shoots up and beautifully blooms, but when she has reached the measure of her flowering, she withers away and rots.
And we in all our pride, how wise we think ourselves, how great, how powerful!
Where is our greatness, where is our power, when the night approaches?
Like the plant, we also wither and perish and rot in the earth.

Second Movement

Men är det rätt att vi sörja över döden?
Frukta vi den som ett spöke?
Frukta vi förgängelsen?
- - - -
Vi leva och sträva och bära dagens tunga och hetta.
Vi leva och fröjdas. Vi njuta dagens glädje och gamman.
Men sakta faller skymningen på, då vi ärligt vila och minnas:
De ljusa stunderna minnas vi med glädje.
Vi minnas ock med leende jämnmod de överståndna sorgerna.
Dock alltmera faller natten på, och en stilla kvällsfrid betager oss.
- - - -
Ja nog är det ljuvligt att somna om aftonen!

---

But is it right that we mourn over death?
Do we fear it like a ghost?
Do we fear mortality?
- - - -
We live and strive and bear the burden and heat of the day.
We live and rejoice. We enjoy the joy and the gaiety of the day.
But slowly the twilight falls, when we earnestly rest and remember:
The bright moments we remember with joy.
We also remember with smiling equanimity the sorrows we have endured.
However, night is ever falling, and a quiet evening peace captivates us.
- - - -
Yes, it is indeed lovely to fall asleep in the evening!

Third Movement

Ja, vi somna!
Vi somna!
Vi gå bort!
Men leva icke våra gärningar?
Lämna vi icke det arv, vi fått, förkovrat åt våra barn?
Och äro icke våra barn kött av vårt kött?
Äro de icke liv av vårt liv?
De leva, och vi leva i dem!
- - - -
Ty du, livets källa, du kan ej förgås:
eviga urkraft,
naturkraft,
Gud....!
- - - -
Så låt oss då icke sörja över vår förgänglighet utan rättskaffens leva och glädjas!
Och när vi levat vår dag, låt oss då med värdig hållning och med leende mun gå in i natten!

---

Yes, we sleep!
We sleep!
We pass away!
But do our deeds not live?
Do we not leave to our children the inheritance we have received, have gathered?
And are not our children flesh of our flesh?
Are they not life of our life?
They live, and we live in them!
- - - -
For you, the spring of life, you cannot perish:
eternal power,
natural power,
God....!
- - - -
So let us not grieve our mortality but live righteously and rejoice!
And having lived our day, let us then with dignified posture and smiling mouth enter the night!

Notes

Text given at p14 has "när den nått måttet"
Text given at p25 has "var är vår vishet"